Bamse!

Visst är det ändå lite konstigt...relationen mellan Bamse och Krösus sork?
Bamse säger alltid att det finns något snällt i alla, innerst inne. Att den elaka oftast är ensam, och behöver snällhet. Och det har han haft rätt i. Det funkade permanent på både Vargen, Burre och Vicki, och lite mer kortvarigt på flera andra. Men tydligen inkluderar inte den regeln Krösus, han har inte ens fått en chans.

Enligt Bamse är Krösus den stora skurken. Den hopplöse, obotlige storboven i dramat. Visst har han gjort en hel del ohederliga affärer. Fifflat med både det ena och det andra. Men det händer faktiskt då och då att han har rätt. Och inte ens då behandlas han jämlikt av Bamse och hans gäng.
Egentligen beter sig Krösus som vilken annan affärsman som helst, bara lite mer olaglig då. Jag tycker synd om honom. Han förtjänar också att någon är snäll mot honom, även om han inte själv vill det så ändå för sakens skull. För att Bamse är en reko björn som står för det han tror på, alltid.

Appropå förra inlägget...
Det skulle ju göras en ny film, en långfilm. De började med den på Bamses 40-årsjubileum, 2006. Då sa de att den skulle vara klar 08. Nu har det gått dubbelt så lång tid än vad som var planerat, och jag ser den fortfarande inte i sikte, inte ens hört något nytt om den.

Ska jag vara ärlig är jag ganska skeptisk till den. Jag menar, ingen kan göra en Bamsefilm som Rune. Men jag måste säga att jag börjar bli riktigt nyfiken på den nu. De säger att den ska gå i samma stil som de gamla filmerna. Vad menar de egentligen med det? Uppenbarligen ska varje figur få sin egen röst, den som skriver (skrev?) manus till filmen är någon jag inte ens känner till och jag har ingen aning om vem som tecknar den. Hur kan den ens vara nära samma stil som de andra filmerna?

Det ultimata hade ju såklart varit att Rune skrev och tecknade den själv, men det är ju omöjligt. Så som det ser ut nu hade jag helst sett att åtminstone någon som skrivit Bamseberättelser länge skrev manuset. Typ Olof Siverbo eller så, inte någon professionell manusskrivare som antagligen inte har någon känsla för Bamse alls. Och sen hade Bo Michanek gärna fått teckna den...fast då hade den väl aldrig blivit färdig...vilket den ioförsig ändå inte blir.

Men trots det är jag fortfarande nyfiken... Kommer det vara dåtid i den här filmen också, eller får även fruarna och barnen vara med den här gången? Det kommer bli jättekonstigt att inte höra någon berättarröst, och jag kommer sakna alla konstiga ljud. Jag tror nog snarare jag bävar lite inför den.

Det har gjorts 16 filmer med Bamse. Sex svartvita och tio i färg. Alla lika oemotståndligt charmiga. Det tror jag inte någon kan neka till. Vi hade (och har) alla färgfilmer inspelade på VHS när jag var barn. De är en av anledningarna till att jag började tycka så mycket om Bamse i första taget, och nu ska jag skriva lite om dem.

De är väldigt enkelt gjorda (tar ändå väääldigt lång tid att göra), men det är också charmen. Figurerna målade på plastfilm, ger ett väldigt karaktäristiskt utseende, och även bakgrunderna i akvarell. Tillsammans ger det en väldigt speciell känsla till helheten. För att inte tala om ljudeffekterna och musiken. Jag kommer inte ens på ett sätt att beskriva det. Jag ska också nämna Olof Thunberg som har haft en stor del i att ge Bamse liv på TV-skärmarna.

Har ni tänkt på att alla filmerna utspelar sig i dåtid? Eller ioförsig inte de första eftersom saker och ting var dem samma då. Men de sista tre.. (klara 1982 och 90) Vargen är fortfarande elak, Bamse har inte träffat Brummelisa och de har inga barn. Det är egentligen ganska lustigt eftersom livet utvecklar sig ganska mycket för dem i tidningsform.

Appropå förra inlägget...
Det är väldigt kul att se alla dessa gamla serier. Som exempelvis första strippen på Brum. Det är väldigt olikt Runes senare, väldigt typiska stil på 70-talet, men nog ser man att det är han som tecknat det. Jag har helt fallit för Brums söta svans, och hans helt bedårande klumpiga tassar.

Men hans senare stil älskar jag ännu mer. Jag kan inte förklara det, och när jag försöker är det ingen som förstår. Tro mig, jag har försökt! Det är så fina linjer och...liksom hemtrevligt. Det är egentligen väldigt kantigt, t.o.m Bamses gula knappar, som väl måste vara runda om något. Men det ger också en väldigt...Bamsekänsla.

Sedan är det ju den senaste stilen. Den ser man däremot mest på tidningsomslag och i böckerna. Bamse passar väldigt bra i akvarell. Men Burre har visst lite problem med frisyren... Jag är inte så förtjust i denna stilen, det är som om han glömde bort hur man tecknar någonstans på vägen...
Det jag försöker säga (skriva) är att han hade en väldig utveckling, och även om han var en fantastisk berättare ska vi verkligen inte glömma bort vilken fantastisk tecknare han var.

Jag har nyligen läst nr 7 från 1984, en väldigt intressant tidning. Det var Runes 40-årsjubileum som serietecknare. Jag har sedan tidigare (drygt två år) boken "Bamse - den kompletta veckoserien". Också den väldigt intressant.
Det mesta som finns att läsa om Runes andra serier baseras på den ovannämnda tidningen, så jag var lite misstänksam mot den... Mycket av det från boken och från andra ställen, fanns även i tidningen, men den var verkligen värd att läsa.

För första gången kunde man läsa - visserligen korta - berättelser om Brum (äventyr bland djuren), Teddy, serieformen av Nalle ritar och berättar, första och sista avsnittet av åsnan Kal från Slottsskogen. Även berättelser om Lille Rikard och hans katt, Pellefant och Habibu som man läst så många gånger. Rulle och Maja har jag läst två berättelser om, här finns en jag inte läst förut, och som jag inte heller tror är fullkomlig. Dessutom massor av roliga bilder och skisser.

Nu vill jag bara ha mer, mer och meeer! Speciellt om Brum, Teddy, Rulle och Maja (som uppenbarligen var med i en veckoserie, om det var deras egna eller de bara var biroller i en annan serie är fortfarande ett mysterium). Det borde verkligen finnas sparade serier med dom någonstans. En ny sådanhär tidning borde också göras igen. Definitivt mersmak här hos mig.

För flera år sedan fick jag nr 6, 1977. I slutet av tidningen började fortsättningsserien Bamses trolleriresa. Jag var mycket nyfiken på fortsättningen kan jag lova! Nu har jag äntligen fått nästa nummer, som jag längtat efter att läsa den. Det är visserligen en (jag hoppas verkligen inte det är fler) del kvar, men det här håller min nyfikenhet i chack för ett tag framöver...

Det var vissa intressanta saker jag la märke till som jag nu ska dela med mig av. Den flygande sängen tar dom till Hosko Poskos borg. Trollkarlen som dom flög till på den flygande mattan i filmen.
Frågan är...: Hur visste dom vad han hette? Han var ju för upprörd för att hinna presentera sig förra gången.
Och hur upphävde han förtrollningen så han blev människa igen? Skalman trollade ju honom till en blixtrande kaktus.
Och vart har det tagit av hans lejon, Leo?

Jag har andra frågor också, men dom räknar jag med att få svar på i nästa del.
För övrigt var det kul att se mer av hans borg. Och nog tycker jag det var onödigt av honom att städa undan mattan för att låta den ligga och damma när han var så arg över att den varit borta.

De senaste veckorna...månaderna...har det varit ett ständigt snöande. I hela Sverige, i hela världen. Ni har säkert inte kunnat missa det. Men påminner det inte lite om berättelsen "När dunder-honung inte hjälper..." från nr 12, 1989?

Det börjar på fredagen, under sista lektionen, antagligen tidig vinter. Ungarna gör var sin snögubbe, och nästa dag dyker en levande snögubbe upp som rövar bort Brum. Hela världen är insnöad, t.o.m på Egyptens pyramider snöar det. Och det visar sig att Kung Bores snömaskin har blivit stulen av isdrottningen som tänker frysa hela jorden till is och bli drottning över allt.

Det hela slutar förstås lyckligt med att isdrottningen smälter, finner sig själv under isskalet, och flyttar in hos Kung Bore där hon är snäll och lycklig. Kanske har hon fryst till is och blivit maktgalen igen. För jag vet att såhär mycket (och såhär överallt) har det inte snöat så länge jag minns.

Jag har tänkt på Bamses ungar. Brummelisas också för den delen. Där är fyra av dem, och alla är väldigt olika. Det finns t.o.m en berättelse som handlar om just det...och nu ska även jag skriva om det.

Först och främst deras utseende. Nalle-Maja har samma färg på pälsen som sina föräldrar...och deras föräldrar också för den delen. Brum är mörkbrun...som Bamses pappa Hebbe. Teddy och Brumma däremot är gul respektive orange, var kommer dessa gener ifrån? Dessutom har Teddy en mycket anmärkningsvärd form på huvudet, plus att han har glasögon. Har inte sett det hos någon annan, förutom glasögonen hos gamla Farmor då. Det jag försökte komma fram till är att de alla har varsin färg på pälsen.

Sedan har vi deras personligheter.
Brum tycker om att måla. Han är en känslig kille, och jag tror det delvis är därför han tycker så mycket om att måla. Han är inte rädd för att gråta, och blir lätt rädd och får panik.
Teddy läser väldigt mycket och tycker om att lära sig allt möjligt. Han är väldigt lugn och är alltid förståndig. Han vill lyda sina föräldrar, och får direkt dåligt samvete när han inte gör det. Teddy liknar Skalman mer än sina föräldrar...men man blir ju som man umgås.
Nalle-Maja är den tuffa av ungarna, för att jämföra med hennes mjukisar till bröder. Hon utsätter sig gärna för lite farliga och läskiga saker, och drar sig aldrig för att slåss om någon gör henne arg. Och det är inte svårt att göra henne arg, med hennes heta temperament.
Brumma är den sista och minsta av ungarna. Det finns inte mycket att säga om henne. Hon tycker mycket om djur, och hjälper alltid små baggar som hamnat på rygg, och flugor som håller på att drunkna. Hon är alltid så oskyldig, och får därför träffa alla möjliga figurer...tomtar, troll, féer.

Ja, även djur kan ha sina egna husdjur. Gamla farmor har Janson och Husmusen. Skutt och Nina har Lurvas och Amanda. Bamse har Surre, och så har ju hela gänget hästarna tillsammans...om man nu kan kalla dem för husdjur. Så vad är det då för skillnad mellan våra vänner och deras djur?

Bamse och hans vänner har kläder på sig (förutom Vargen då..och Lille Skutt, och Skalman) och går på två ben. De pratar, har arbete, och uppför sig allmänt mänskligt. Deras husdjur går på fyra ben, och uppför sig som djur. De kan prata med varandra (djuren alltså)...vilket ioförsig är ganska konstigt. En katt och en mus t.ex. måste ju prata två helt olika språk. De "mänskliga djuren" däremot hör bara mjau och pip.

Trots det har husdjuren och "de mänskliga" flera gånger pratat med, och förstått, varandra. Och Skalman har flera olika djurlexikon i skalet som han kan ta fram när något djur har brådskande saker att meddela. Fast det är ju en helt annan sak eftersom han då översätter alla små djurläten istället för att höra riktiga ord.

Sen så har vi ju också dem där som vi inte riktigt vet om de ska vara djur eller människor. Jag talar främst om ekorrarna. Det händer både nu och då att de inte har några kläder, och de går ganska ofta (speciellt när de springer) på alla fyra. De verkar även kunna konversera med både djuren och människorna. Ibland verkar de helt enkelt uppföra sig mänskligt, och ibland väldigt djuriskt.

Jag har tänkt en del på Bamses, och de andras, personligheter..
Det är ju en viktig del för att få spännande berättelser. De flesta seriefigurer är ju väldigt stereotypa. Bamse och hans vänner däremot är ganska komplexa. Mycket intressant. Jag tycker det är delvis därför det är så kul att läsa.

Bamse är världens starkaste, och snällaste björn. Han är alltid modig och tvekar aldrig att hjälpa de som behöver. Det har dock funnits flera tillfällen då han varit rädd. Han har också fuskat en gång, när han spelade minigolf. Och han har varit ruskigt arg, på bl.a. Krösus men även på sina vänner en gång.
Skalman behåller alltid lugnet, och är en väldigt samlad sköldpadda. Men när det uppstått nödfall har han sprungit. Han har också hoppat över mat- och sovtider. Vissa tillfällen har han varit rent förtvivlad och helt flippat ut, oftast när det gäller Bamses barn.

Lille Skutt är inte alls lika komplex. Jag kommer bara på en händelse: när Nina Kanin blivit kidnappad, då han ville följa med för att rädda henne. Lille Skutt finns förmodligen till främst för att fungera som komplex mot Bamse och Skalman.

Annars är det nog mest Vargen som är komplex. Främst i början på 70-talet när han precis börjat hänga med Bamse och pendlar mellan att göra rackaryg och vara snäll.

Det finns mycket olöst kring honungsmysteriet, så jag fortsätter även i det här inlägget.

Dunderhonungen är så fiffig så Bamse blir stark av den, och alla andra får ont i magen...i tre dagar. Nalle-Maja är så lik sin far, så hon blir också stark, först fick hon inte heller ont i magen, men det var för riskabelt. Så nu blir hon både stark och får ont i magen. Brumma får/blir varken eller. Bamses bi Surre blir bara stark. Och det blir tyvärr även Gluff-Gluff.

Om Bamse har för avsikt att göra något elakt med honungen i magen, blir han inte stark, och han får ont i magen. Det har visserligen bara hänt en gång, men det fungerar. Däremot gäller inte det för Gluff-Gluff, fastän han gör elaka saker så fort han äter dunderhonung.
Och om Farmor tillagar honungen baklänges (jag antar, lägger i de sista ingredienserna först och vice versa) fungerar den tvärtom. Alltså får Bamse ont i magen, och de andra blir starka. Den blir man däremot stark av i bara tre veckor till skillnad från den "riktiga" som man kan äta tre månader efter att den lagades.

Sen så är det också lite av ett mysterium att honungen måste ligga och dra i tre dagar efter att den kokats. Flera gånger har däremot Bamse ätit helt nylagad honung och blivit stark. Han har även ätit och låtit den dra i magen, och inte i tre dagar.

Och så undrar jag också var alla dessa röda burkar kommer ifrån...det är mängder av dem...

Jag har alltid tyckt det verkar så mysigt bland Bamses kullar, i byn, i deras 2-dimensionella lilla värld. Det är ganska faschinerande. Vilken fantasi man måste ha för att bygga upp ett helt samhälle sådär. Det bästa är att det kan vara hur konstigt som helst. Tänk bara på Skalmans till synes så rangliga hus. Det borde falla så fort det blåser lite. Eller Gamla Farmors hus högst upp på det hööööga berget.

Det måste vara jättejobbigt att gå upp för hela det berget. Jag menar jag hade varit helt utmattad när jag äntligen kommit upp. Det konstiga är hur fort det verkar gå för våra små vänner. T.o.m Skalman verkar komma upp fortare än en halvtimme eller så. Och Farmor som går ner varje dag...och hon är ju ändå gammal. Och Bamse som så ofta går upp för att "bara hämta lite dunderhonung" är ju bara "en stund senare" tillbaka. Jag är glad jag inte bor där uppe, eller känner någon som gör det.

Plus att det finns så mycket mer, både sådant som vi ser mycket av, och som vi ser mer sällan. Det är inte ofta vi får se hur det ser ut inne i deras hus. De är nästan aldrig inomhus, och är de det är det mest bara dem som syns. Jag är nyfiken. Faktiskt. Hur ett hus är inrett säger ju så mycket om den som bor där. Men Rune hade väl fullt upp med att skapa utomhusmiljön. Can't blame him.